måndag 7 mars 2016

Fjärde riket (uppgift tre)

Ett stycke från boken

Egentligen gillar hon inte hon inte smaken av öl men hon tycker om känslan av att dricka direkt från flaskan. Som om hon vore på en klubb i New York. Ett sådant där litet ställe utan skylt där man bara kommer in om man känner dörrvakterna. Eller det kunde gärna vara London. Eller Paris. Var som helst hellre än här. Detta stillastående är vidrigt. Känslan av att inget någonsin händer, att inget någonsin kommer att hända. Och rastlösheten har blivit värre. (Fjärde riket, sid. 37)

Om man ska se på boken som helhet så är jag inte särskilt imponerad av författarskapet (mer om det i min bokrecension förmodligen), men det här stycket gillar jag. Jag känner igen mig väldigt väl i det Hedvig beskriver och det ger mig direkt lite sympati för henne. Jag vet hur det känns att sitta fast. Att leva i en stad där allt har stannat och du aldrig riktigt passar in. Allt är för litet. Du är för stor. Som Alice i underlandet efter att hon ätit den där kakan. Kläderna känns fel och värden är förvrängd.

Varberg är en väldigt vacker stad och jag har egentligen inget emot att ha växt upp här, det är en fin och lugn plats att starta livet på, men någonstans känner jag att det inte räcker till längre. Jag vet redan nu att jag ska gå på gymnasiet någon annan stans och det känns bra. Istället för att göra som Hedvig och dränka sorgerna i alkohol och fördriva tiden genom att trycka ner andra så ser jag till att jag gör något med min rastlöshet. Vill man bort från en plats så ska man se till att ta sig bort. Det är liksom det enda som fungerar. Jag vet att många i min ålder vill bort från sin hemstad, det är som någon form av oundviklig tonårsrevolt, men jag är övertygad om att jag faktiskt kommer att ta mig här ifrån. Jag vill något mer än det här. Det krävs bara lite mod. Sikta och hoppa. Jag har siktat länge nu. Jag är redo för att hoppa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar