Gestaltning av en karaktär från boken.
Hedvig
Iskallt beräknande med en fasad som har polerats tills den glänser sveper Hedvig fram genom skolans korridorer. Hon kan styra alla omkring sig med en hand rörelse och en välplacerad kommentar. Hon får folk att falla ner på knä vid hennes fötter med ett kast av det långa, ljusa håret och ett leende som lyser upp hennes välformade drag men som aldrig riktigt når ögonen. Hon är den man vill vara, drottningen över allt här på jorden. Hon är perfektion personifierad, och allt är en lögn.
Bakom den vackra fasaden finns en storm av tankar och känslor, ett helt väsen som inte vill något hellre än att ta sig långt långt bort från skolans beundrande blickar. Inte för att hon inte tycker om dem, utan snarare för att de är så förutsägbara. Hon vet exakt vad hon ska säga för att få vad hon vill. Det är ingen match. Det har blivit tråkigt. Hela stan är tråkig. Den är grå och platt och så intetsägande att Hedvig vill skrika rakt ut i frustration. Alla som tror att de känner henne ser bara det vackra ansiktet. De ser inte hjärnan som ligger där bakom. Hjärnan som gör att hon alltid ligger flera steg före alla andra. Hedvig lever i en lögn där hon lotsas vara lika smart som hennes klasskompisar, men sanningen är att deras tankar rör sig lika snabbt som sirap i hennes ögon.
Hedvigs vackra ansikte är allt folk ser, men även det är en lögn. Under de omsorgsfullt applicerade lagren av smink så döljer sig finnarna. De stora, blossande, varfyllda finnarna. Finnarna är Hedvigs enda svaghet, det enda som kan få henne på fall. Hon vill inget annat än att lämna sin gråa hemstad, men tills hon kan göra det är respekten hon får i skolan det enda hon har, och om någon skulle få reda på hennes hemlighet vet hon att allt skulle vara över. Allt hon är i andras ögon bygger på att hon är perfekt. Skulle någon se finnarna skulle den illusionen brytas. Hon är livrädd för att det ska hända. Hon hatar sitt ansikte utan smink, det äcklar henne, och hon är övertygad om att alla i skolan skulle bli lika äcklade om de såg det.
Hela Hedvig bygger på en fasad, och hon är livrädd för att den fasaden ska rivas ner. Trots den här rädslan är hon säker på sig själv. Hedvig vet vem hon är, det som hon själv ser stämmer bara inte överens med det alla andra ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar